MusSafari

Nu är vi tillbakas på skolgården i Kagamega och känslan är blandad, har lindrig hjärnskakning för tillfället, skulle hoppa in i vår fina minibuss vid hotellet imorse och ja tog sats,,DONG!

Smäscha in huvdet i bilen och har nu en fin oval bula i huvdet och känner mig smått spyfärdig men vårt fina team peppar och stöttar och ja har fått tröst shoppa och köpte ett par skor! ;)

Har redan fått hälsa på vår sööta husmus och han är ivrig att klättra längs väggarna och äta chips!

Till och med Afrikas biskop är glad att vi är i Kenya och honom har vi också fått träffa idag och vi ska också arbeta med honom framöver vilket ska bli intressant!

Dagen har i princip bestått av att sitta i bilen från Kisumu hit och nu vänttar vi på mat som vår Dorka håller på att tillreda och resten av shacket vilker Jakobs rock till morgondagens undervisning!

 Bästa Dorka!

Trivs faktist ganska bra på detta ställe och just nu är det sjukt vackert här, vi har solnedgång men på avstånd ser man att det blixtrar i djungeln på ett berg en bit härifrån, vi är liksom i mitten av det hela, hoppas bara att det inte börjar storma här också!

Vårt team är bara för bäst och det är underbart att få ha alla av dem med oss här, tryggheten betyder mycket och de e så skönt att kunna njuta av vad Afrika har att ge, dess vackra natur är obeskrivlig, djuren och bara allt! :)

Fick fråga vad vi ska skriva om riktit för har lite slut på ord och kreativitet så ja frågade vad vi kan skriva om och nu kommer lite vad som har varit önskat. :)

På vilket sätt känder ni att gud e me er å hu a hjälper er?
Han hjälper helt klart och vi vet nog varje morgon att det är han som får upp oss ur sängarna och speciellt om någon av oss har en tuffare dag. Vi har lärt oss så mycket och utan styrkan vår Far ger oss så skulle vi aldrig klara oss, vi har speciellt kommit fram till att det bästa med vår Pappa är att man faktist inte måste bara be när man ska be tex. bordsbön och aftonbön utan han hör oss faktist varje stund varje eviga minut av varje dag ,vi har en öppen dialog med Gud och man kan sitta och fundera tillsammans, man får inte heller glömma att lyssna på honom! :)
Och om det är något man är orolig över så har man bett om det tillsammans och på något sätt så har allt bara funkat som man trodde skulle bli jobbigt och vi vet och känner att det är en hjälp och stöd från ovan som tar oss igenom alla stunder vi inte trodde vi skulle klara.
Man blir på missionsfältet ofta kastad in i situationer man aldrig trodde man skulle göra, tex. be inför en fullsatt kyrka, be för människor, välsigna människor, undervisa 500 barn på en å samma gång! Där var några men hur som helst så måste man bara lita på att Pappa e me å han vet va han håller på med!

Har ni kumi närmare gud på na sätt?
 Man vågar nu mera lita på att han faktist fixar saker å ting och om man är orolig för något så han vet allt redan och vi behöver inte oroa oss utan han vet exakt vad som kommer att hända så det behöver vi inte fundera på. Vi disskuterar och ber varje dag och genom att göra det så får man verkligen bekräftat hur viktig kontakten med vår Far är och att han verkligen vill själv också vara en del av vår vardag!
Gud är viktigaste som finns och han ÄR orsaken till att vi andas på denna jord och det får vi heller inte glömma!
Gud älskar dig och mig över allt annat!

Har ni ändrast naa san ni fo?
Vi växer varje dag med Gud vi vår sida och varje dag för med sig en påse visdom och något nytt att lära sig!
Man har en sådan nära kontakt med Gud just nu och vi är så fullständigt beroende av honom så vi ber att det ska lämna på när vi kommer hem, när utmaningarna här kommer så hamnar man å bara lägga allt i hans händer och bara lite på honom. När vi kommer hem och vardagen kommer emot så ber vi att man då också ska lika lätt kunna bara lägga allt i hans händer och inte bara hamna i samma gamla vanor som tidigare.
Vi har nog med många saker ändrats och man ser nu på saker med andra ögon, ni har ju fått läsa om lite ett och annat vi har varit med om och de flesta händelser har öppnat ögonen mer och mer.
Tex. När man hemma är på praktik så möter man olika sorters föräldrar, dom som bryr sig och det är barnen som springer i famnen på sina föräldrar, så har vi den andra sorten som knappt sticker in huvdet i hallen på dagis utan är för upptagen med telefonen. Barnen är oroliga och behöver massvis med kärlek men har tyvärr föräldrar som inte riktit fattar pointen med att vara en förälder. 
Här då möter man en kar som har 10 egna barn, 74 gatubarn som han har öppnat sitt hem för och på ett annat ställe 120 barn i en privatskola och nu panerar han å hans fru att öppna ett nytt barnhem. Dessa barn, ALLA även vi kallar honom för Pappa och han ger lika mycket kärlek till varje barn och dom älskar alla lika mycket, barnen tar hand om varandra och har aldrig träffat så uppfostrade barn. Och full av glädje!
Detta gör mig så glad men på samma gång sorgsen och allmänt fundersam, barn behöver mycket uppmärksamhet och när man bestämmer sig för att vara förälder så ska man börja tänka för flera än sig själv och man ska ha TID för mera än sig själv, man skall finnas där när barnet ivrigt vill berätta om det fina sandslottet han byggde i dagis eller gungan som for så hårt. Tycker det är lite sorligt och otroligt att det finns så blinda människor som inte kan se bort från allt som heter telefon å dator och bara lära känna sitt eget barn och framför allt vilja vara med sitt barn, det är ju trots allt DITT barn och ingen annans så varifrån ska uppmärksamheten komma om inte från DIG?,,jah de va nu en tanke som snurrat på!
Och sen händelsen med barnet som ja skulle ha fått köpa,,det har lite lämnat på och gnaga i huvdet och varför behövs nog inte  frågas..
Annars så har man märkt hur sjukt beroende människor är av materiella ting, vi har runt 93% mera saker hemma än vad dom har här och ändå glädjen som dom har är slående! Menar inte att vi inte är lyckliga hemma men vi behöver inte så mycket grejs som vi tror att vi behöver, man märker dock att folk här som lite fått smaka på att få gåvor m.m frågar efter mera mera och bara mera saker. Dom har fått smaken på det bättre i vad gåvor har att ge men sanningen är att det faktist inte är bättre, ett iver innom oss börjar brinna och vi ska ha bara mer och mera saker som i slutändan är sjukt onödiga och bara överflöd. OCH som man inte heller blir nå lyckligare av!
Människorna vi träffar som har äkta lycka är dom som kanske inte har så mycket men ändå fått vara med om ett och annat och uppskattar det dom har, speciellt familjen är viktigt!

Det var lite vad som snurrat på och fråga gärna om det är något som snurrar för er! ;) 
Annars så får vi nog vara med om ett och annat och det är lite overkligt ibland så man får ofta påminna sej om att 
''Duude!! du er i Afrika!'' :)
Nåjah nu ska vi sluta svamla, låt skype samtalen börja och sen ska vi soova gottigotti för att imrg resa vidare till Kitale (FINALLY)och påbörja en helg full av undervisning!
 

KRAAAAAAM