Här har det inte skett så mycket under en låång tid!
Men vi har inte fått så mycket att gå på ennu heller så man får väntta och se !
Det vi just har på schemat är att få tid till en reseläkare så kan få våra sprutor tagna vilket kommer att vara svåraste jag någonsin varit med om, hatar i pungt och pricka sprutor! Mään jag har ju mina resekumpanjoner att hålla i handen! :)
Sen måste jag också få tid till en annan läkare så jag får adrenalinsprutor (allergisprutor)
att ta med, eftersom jag har mina tusentals allergier så måse jag ha med något som är lite effektivare än tabletter för om jag i misstag råkar få i mig något mitt ute i ingenstans sååå är det snipp snapp slut !
Sen så måste vi börja boka flyg och sådant, om någons snäll männsika har några ider på var man hittar billiga flyg och resor så snälla hör av er! :)
Och sist är att väntta på budget för mat osv så vi kan smätta upp fullt av ansökningar av stipendier! ;)
Oooch de var det för tillfället, så är det bara att mentalt börja ställa hjärnan att hålla sej själv positiv och inte tappa kontrollen!
Jag själv var myyycker nära på att dra mig ur för ett par veckor sen, det känns så att när man ska på missions ''uppdrag'' så att säga ,så vill man verkligen vara sänd på uppdraget och känna att ''detta är vad jag skall göra och jag är sänd att göra det av Gud själv '' och inte '' nu åker vi och sprider budskapet om Jesus att nu är du med mig..eller?'' ,låter grumligt men jag vill känna att Gud är med oss när vi åker och jag har verkligen haft mina tvivel och bett om svar, om det verkligen är just vi som är valt att bli sänt för att berätta om våran tro och sprida den vidare.
Och om jag ,,JAG är sänt så vem vill då lyssna på mig,,och VAD har jag att komma med, varför skulle dom vilja lyssna på oss???
Svaret fick vi och det kom kraftigt, jag var med mina vänner på plättkalas i Bosund, min kusin skulle pratade om gatumission så vi tyckte att det passade bra och det lät väldigt intressant att åka och lyssna på ,talet var väldigt känsligt på något sätt och man blev helt tagen av vad han hade å berätta ,mitt i talet då han pratade så fick jag en stark känsla att ''vi måste åka på förbön och berätta om kenya och våra tvivel och tankar ''.
Sakt och gjort vi pratade länge med honom och det kändes såå skönt att få ut funderingarna till en vuxen och en som kan lite mer och är mera insatt i mission. Vi fick svar på exakt allt och det var en sådan stor lättnad så man släppte taget om allt och bara lyssnade ,tackade och det rann tårar av bara lycka, allt var bara sååå mäktigt!! :) Sen bad han för oss och jag har nog alldrig i mitt liv varit med om något liknande, tårarna sprutade och man bara skakade och man kännde sig bara såå lycklig och såå tacksam!!!
Gud hade kallat och vi fick svara,,rättare sakt skrika av glädje JAAA!
Gud är så otroligt mäktig och det är bara såå underbart att se hur han lyssnar på alla som vill berätta och verkar i allas liv som väljer att släppa in honom, han finns alltid där och det är med stolthet och glädje jag kallar honom min far! :)
Hörs snart igen !
God bless
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar